Två vinklar av BBIC triangeln saknas!

BBIC, Barns Behov I Centrum är baserad på FN:s barnkonvention och socialtjänstlagen som ett verktyg bestående av sju behovsområden: hälsa, utbildning, känslo- och beteendemässig utveckling, identitet, familj och sociala relationer, socialt uppträdande och förmåga att klara sig själv.

Målet med BBIC är att ge barn som är föremål för socialtjänstens insatser samma möjligheter i livet som andra barn i samhället. BBiC Triangeln är baserad på barns utveckling i helhet och har ett övergripande perspektiv. Triangeln är ett verktyg som är bygd på tre vinklar som innefattar barnets behov, föräldrarnas förmåga och familj och miljö.

Perspektivet försöker täcka problematiken som uppstår när ett barn har ett visst behov eller brist utifrån någon av de tre olika vinklarna. Barn som antingen är födda eller har vuxit upp i Sverige och varit aktuella i en BBIC utredning har oftast delar av alla tre vinklarna i triangeln, men att det saknas någon eller några enskilda aspekter som kan behöva åtgärder för att tillfredsställa barnens behov. 

BBIC har använts i utredningar rörande ensamkommande barn i Sverige från 2006 och framåt. De ensamkommande barnens situation visar ofta på brister i förhållande till BBIC. För att kunna hitta en bra väg in i samhället och en normal situation som kan anses acceptabel, används olika verktyg och formulär som exempelvis vårdplan och genomförandeplan som socialtjänsten använder sig av för att skapa en trygg och säker tillvaro för barnen. En fråga som uppstår i förhållandet mellan BBIC och de ensamkommande barnen är att de här barnen saknar föräldrar, familj och en passande miljö i Sverige. Två vinklar försvinner alltså och kvar av triangeln blir bara barnets behov.  

Ensamhet som ett nytt fenomen hos barn är ett problem som vi inte upplevt i så stor utsträckning i Sverige på senare tid.  Ensamhet hos vuxna människor i Sverige är ett ganska känt problem som inkluderar ungefär 35% av befolkningen men ensamheten hos barn, speciellt de nyanlända barnen, är ett riktigt stort problem som behöver nya perspektiv, tankesätt och resurser. Ensamkommande barn har vuxit upp ensamma i nästan hela sitt liv, i sitt land och ibland tvingas de till att börja jobba tidigare, gifta sig tidigare, avsluta sin barndom tidigare och lämna sin familj pga. olika anledningar. 

De ensamkommande barnen tvingades också lämna sina länder och med stora risker resa i väg till exempelvis Sverige för att rädda sina liv och hjälpa resten av sin familj. I hela processen har barnen upplevt ensamhet med massor av traumatiska händelser som de har burit ensamma på sina små axlar.

Tyvärr investeras inte tillräckligt med insatser och resurser på de ensamkommande barnen och därför finns ett stort antal ensamkommande barn som efter flera år i det svenska samhället fortfarande känner sig ensamma. Avslag på ansökningar gällande familjeanknytning gör att ensamheten fortsätter i skolan, i bostaden, i deras sociala nätverk och identitetsmässigt. 

Föräldrars förmåga att tillgodose barns behov och vara ett stöd i dennes utveckling på ena sidan och en miljö för ett tryggt och utvecklande liv på andra sidan, är väldigt avgörande för ett barns hälsa, utbildning och integration. Utan två vinklar i BBIC triangeln ges inte de ensamkommande barnen möjligheter att lösa problemen de upplever med sin ensamhet. BBIC för ensamkommande barn kan inte uppnå målet att ge liknande möjligheter till ensamkommande barn som till andra svenska barn.