23.2.19

Fungerande dumhet, lalande system! 

Ali Tayefi

Under de senaste åren som jag har jobbat inom olika kommuner har jag upptäckt att det kan finnas vissa osynliga barriärer som förhindrar att verksamheten ska fungera rationellt samt effektivt. Jag har funderat mycket på hur en kan försöka påverka utvecklingen av systemet och förändra de dominerande fastsittande rutinerna som inte fungerar på flera sätt. Låt mig ta mina egna exempel.

Jag har skrivit ett flertal förslag som är baserade på utvärderingen av vissa processer och metoder som införts inom socialtjänsten i flera år och på ett ständigt sätt utan att ha ett långsiktigt perspektiv. Mina förslag var baserade på hur en del av åtgärderna har fungerat och vad som kan behövas förbättras på olika sätt angående våra metoder eller visioner. Jag kan säga med ett högt anspråk angående mina tankar och idéer att inga har lyssnat och ingenting har gjorts heller.
Det senaste tiden har jag läst en bok som heter "The Stupidity Paradox" av prof. Mats Alvesson och hans olika föreläsningar som handlar om hur en fungerande dumhet kan fortsätta överleva utan att krossa sig klarfullt.  Alvesson skriver att “Vi har skapat en ångestdriven offentlig verksamhet där auktoritet, professionalitet och ansvarstagande har fått ge vika för formalism och felminimering. Men en bocka-av-logik för verksamhetsledningar borgar för en illa fungerande verksamhet.” 1
Enligt hans teori, som är expert inom sociologi om organisation och ekonomi, menar han att allting i denna situationen fungerar som det ska och systemet överlever på ett normalt sätt. I detta sammanhang förändras självklart vissa tekniker och i bästa fall en liten del av metoderna men hela förhållningssättet får inte ifrågasättas. Det är solklart att “resultatet blir att hela den offentliga sektorn ska följa allt fler lagar och regler. En mängd tillsynsmyndigheter undersöker att allt görs enligt regelboken. Offentliga verksamheter prioriterar att uppvisa en verksamhet som undgår kritik och påföljd.” 2
Alvesson baserar sin teori på problematiken som framkommer i massor av dokumentation, pappersarbete, tusentals möten, upprepande utbildningar och konfirmerande föreläsningar, vilket har påverkat att påfrestningar har ökat inom skola, socialtjänst, sjukvård, polis, kriminalvård i offentliga sektorer.
I sådant system och organisering finns inget utrymme för nya idéer som kan kritisera det som har påbyggt redan och alla verksamheter är baserat på de anpassade metoder och verktyg. För att fungera strukturen med fyrkantiga metoder, ska alla bemanningen jobba inom ramen som vi har skapat någon gång och inte vill skapa huvudvärk till ledargruppen. I dessa förutsättningar tappar alla anställda sina yrkesidentiteter, mål, betydelsen och omvandlas som en av verktyg som finns på verksamheten. Standardisering inom arbetet skapar en stor alienering där arbetstagande jobbar som en robot som har mandaten att allting ska anpassa med mallar och ramar som är redan påbyggda. “De kritiska frågorna ses som obekväma och därför intar vi följsamma positioner där vi anstränger oss för att ingen ska kunna anmärka på oss”. 3 I denna situationen, alla cheferna letar efter fogliga anställda och kreativiteten inte uppskattas.
Utifrån min långa erfarenhet och forskning inom sociala frågor speciell inom organisationsforskning kan jag anse att hela systemet är baserat på en strikt linje med en vertikal hierarki där alla som sitter på auktoritetsroller vill behålla Status quo. “ Kollegorna är inte mottagliga för den där gnistan som baseras på innovation. Den funktionella dumheten har befäst sig eftersom ”vi inte har något annat val” än att acceptera vad som helst, bara för att vi ska komma fram till slutet av månaden.” 4
Trots fungerar detta system som vi har skapat och har sina resultat som är förväntade men förbättringen är en önskade utvägen som vi pratar om det hela tiden i offentliga sektorer och även på allmänheten. Alvesson säger att “Den är ett dubbeleggat svärd. Funktionell för att den gör att folk entusiastiskt koncentrerar sig på uppgiften. Dum för att den kan medföra risker och problem när folk inte kritiskt frågar sig vad man själv och organisationen egentligen håller på med.”5
Personligt tycker att denna hierarkiorganisering som är inte bemötande av nya idéer kan fastna på loppen som rullar på i sitt eget sätt men det inte kan förebygga olika avvikelserna som uppfinner utanför våra övervakningar utifrån våra verktyg gör oss att vara lojala på det och inte på resultatet som alla anställda kan se i fram sig. Alvesson nämner detta systemet den lallande positivismens tyranni.6
  ------------------------------------------------
  1. Mats Alvesson, Lunds Universitet, leder ett forskningsprojekt om funktionell dumhet i organisationer och har nyligen utgivit boken The Stupidity Paradox.     https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/funktionell-dumhet-i-offentlig-verksamhet-maste-bekaempas-28349
2. Samma källan
 
Upplagd av

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)