av ChristinaThorsHugosson
Jag säger om och om igen att vi ska undersöka barndomen i sin egen rätt! Barndomen är legitim i sig och vi behöver inte alltid relatera den till ett kommande vuxenliv. Vi måste göra barnen synliga, i statistiken, i forskningen, i samhället.
Jens Qvortrup har i sin forskning sett hur de stora förändringarna i anslutning till samhällets produktionssätt har gjort barndomen i dag till något fundamentalt annorlunda än den var tidigare. Dessa förändringar har varit av universell betydelse för barn – inget barn har kunnat undandra sig dem.
– Tidigare barndomsforskning har varit upptagen av hur barn blir vuxna, hur man blir kurerad från sin barndom på det bästa sättet, säger Jens Qvortrup. Det ligger något negativt och flyktigt över barndomen. Det är något man ska bort från.
Med den utgångspunkten är det en vuxenstandard som görs till måttstock för barndomsvarandet. Men är det verkligen nödvändigt att hela tiden hänvisa till vuxendomen för att studera barndomen? Den nya barndomsforskningen påstår att barndomen kan undersökas utan hänvisningstvång till barnets eget kommande vuxenliv. Detta perspektiv ligger Jens Qvortrup varmt om hjärtat.
– Är inte barndomen tillräckligt viktig i sig själv? Är det inte i sig själv en viktig och legitim livsform på samma sätt som vuxenheten är det? frågar han uppmanande. De båda hänger naturligtvis samman och det är självklart att det är viktigt att vi går in i olika livsfaser, men vi måste göra klart för oss om barn är "human beings" eller om de bara är "human becomings".
– Tidigare barndomsforskning har varit upptagen av hur barn blir vuxna, hur man blir kurerad från sin barndom på det bästa sättet, säger Jens Qvortrup. Det ligger något negativt och flyktigt över barndomen. Det är något man ska bort från.
Med den utgångspunkten är det en vuxenstandard som görs till måttstock för barndomsvarandet. Men är det verkligen nödvändigt att hela tiden hänvisa till vuxendomen för att studera barndomen? Den nya barndomsforskningen påstår att barndomen kan undersökas utan hänvisningstvång till barnets eget kommande vuxenliv. Detta perspektiv ligger Jens Qvortrup varmt om hjärtat.
– Är inte barndomen tillräckligt viktig i sig själv? Är det inte i sig själv en viktig och legitim livsform på samma sätt som vuxenheten är det? frågar han uppmanande. De båda hänger naturligtvis samman och det är självklart att det är viktigt att vi går in i olika livsfaser, men vi måste göra klart för oss om barn är "human beings" eller om de bara är "human becomings".
----------------------------------------------
Vad tror du:
T. Parsons trodde att barndomen är en hot mot samhället och Michel Foucault skrev " madness is childhood"! Vad tror du om barndomhet? finns några standardisationen i socialisering processen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar