Problematiken hos godmanskap och integration

De senaste åren som jag har jobbat med godmän till barn och tonåringar utan föräldrar, har jag upptäckt flera brister gällande godmanskapet, som kanske överförmyndare kan fundera lite på om hur viktigt det är att stödja nyanlända barn och att integrera sig i samhället. Utan ett fungerande godmanskap som kan vårda barn, kan inte nyanlända barn lyckas utveckla sig i samhället, och i slutändan blir den sociala kostnaden ännu dyrare än att utbilda godmän och anställa flera som är intressera d och är kunniga.

Hur har det gått för ensamkommande barn unders senaste decennium?

Har ni tänkt på hur många ensamkommande som har klarat sina studier och lyckats komma in i universitet fr.o.m. det att de har fått uppehållstillstånd? Har ni funderat på antalet nyanlända barn som har hittat jobb och kommit in i arbetsmarknaden? Eller har någon forskat om att ta reda på hur många ensamkommande barn som har lyckats att anknyta med sina familjer och lämna ensamhetsloppet efter ett tag? Vad har hänt med våra ensamkommande barn under det senaste decenniet?

Två vinklar av BBIC triangeln saknas!

BBIC, Barns Behov I Centrum är baserad på FN:s barnkonvention och socialtjänstlagen som ett verktyg bestående av sju behovsområden: hälsa, utbildning, känslo- och beteendemässig utveckling, identitet, familj och sociala relationer, socialt uppträdande och förmåga att klara sig själv.

Målet med BBIC är att ge barn som är föremål för socialtjänstens insatser samma möjligheter i livet som andra barn i samhället. BBiC Triangeln är baserad på barns utveckling i helhet och har ett övergripande perspektiv. Triangeln är ett verktyg som är bygd på tre vinklar som innefattar barnets behov, föräldrarnas förmåga och familj och miljö.