BPIC i samband med BBIC

Utifrån FN:s barn konventionen har vi i Sverige fått flera lagar, principer och verktyg om att hur vi kan förverkliga barnets rättigheter. Barnets behov i centrum, BIS principen skall verkställa barnets bästa. Detta perspektiv är baserad på vuxna människors liv och tankar som vill stödja barnets behov och utveckling. På andra sidan, perspektivet kommer uppifrån dvs. barnets behov sitter på en paradoxal ställning där barnets bästa är på första prioritering samtidigt fattas barnets delaktighet i den här sammanhanget.

Hur har det gått för ensamkommande barn unders senaste decennium?

Har ni tänkt på hur många ensamkommande som har klarat sina studier och lyckats komma in i universitet fr.o.m. det att de har fått uppehållstillstånd? Har ni funderat på antalet nyanlända barn som har hittat jobb och kommit in i arbetsmarknaden? Eller har någon forskat om att ta reda på hur många ensamkommande barn som har lyckats att anknyta med sina familjer och lämna ensamhetsloppet efter ett tag? Vad har hänt med våra ensamkommande barn under det senaste decenniet?

Två vinklar av BBIC triangeln saknas!

BBIC, Barns Behov I Centrum är baserad på FN:s barnkonvention och socialtjänstlagen som ett verktyg bestående av sju behovsområden: hälsa, utbildning, känslo- och beteendemässig utveckling, identitet, familj och sociala relationer, socialt uppträdande och förmåga att klara sig själv.

Målet med BBIC är att ge barn som är föremål för socialtjänstens insatser samma möjligheter i livet som andra barn i samhället. BBiC Triangeln är baserad på barns utveckling i helhet och har ett övergripande perspektiv. Triangeln är ett verktyg som är bygd på tre vinklar som innefattar barnets behov, föräldrarnas förmåga och familj och miljö.