Utifrån FN:s barn konventionen har vi i Sverige fått flera lagar, principer och verktyg om att hur vi kan förverkliga barnets rättigheter. Barnets behov i centrum, BIS principen skall verkställa barnets bästa. Detta perspektiv är baserad på vuxna människors liv och tankar som vill stödja barnets behov och utveckling. På andra sidan, perspektivet kommer uppifrån dvs. barnets behov sitter på en paradoxal ställning där barnets bästa är på första prioritering samtidigt fattas barnets delaktighet i den här sammanhanget.
Vi har tänkt samtidigt på ett annat sätt också att barnets perspektiv, ska handla om riktiga och kompletterande perspektivet där barnets behov kommer uppfinnas och uppfyllas genom av barnets delaktighet och önskemål. I detta kompletterande perspektiv kan man hitta en balans mellan vuxenliv och tankar på en sida och barnsliv/tankar. I detta sammanhang kan alla som jobbar för och med barn, kombinera ett sätt där barn kan visa sina engagemang och delaktighet om hur de vill och kan skaffa sina framtider.
Definitionerna enligt ”Sommer” innehåller att [1]:
- Barnperspektiv innehåller vuxnas uppmärksammande av och förståelse för barns erfarenhet, upplevelse, uppfattning och dess handlingar.
- Barnets perspektiv utgör barnets erfarenheter, tankar, känslor, upplevelser, uppfattningar och förståelse av situationer och sin egen livsvärld.
Utifrån teorin, socialisering i de klassiska skolor inom sociologi finns flera kritiker i teorin som kan beröra barnets liv i framtiden där de vuxna som försöker socialisera framtidens generation inte finns längre. I detta teorin, barn ser ut som orationella, djävul, rebell, omogna, icke-logiska, och galna som behöver styras och att kontrolleras. I denna process skall alla barn, utifrån socialiserings teori, kunna internalisera vuxnas livsstil, tankesätt, kultur, värderingar och normer trots alla de här tillhör då/nutiden men barn tillhör framtiden.
Kritiker som fokuserar på socialiseringsteori, betonar att den processen struntar i barnets behov, delaktighet, önska/klagomål och slutänden ignorerar barns perspektiv. I denna fall, systemet bryr sig bara om samhället som skall fungera ständigt och inte kollapsa på grund av barnets dekonstruktion.
Nedan kan man se hur de skillnaderna kan synas på nytt perspektiv:
- Barndom är en social konstruktion vilket ska anpassa på barnets behov och önskemål,
- Barndom är en process där barns ska ”vara barn” och inte ”bli vuxen”, dvs. barn ska utveckla i sin barndom utifrån en kombination av vuxen/barnsliv,
- Barn är en aktör som kan påverka vuxenliv också och förändra vuxens samhälle,
- Barn har sina möjligheter, förmågor, egenskaper, styrkor, framgångsinriktad mål, önskemål och klagomål etc. vilka ska tillräknas i processen som samhälle vill utveckla sig i framtiden,
På bilden nedan kan ni se hur hierarkiska är barn perspektiv utan barnets eget delaktighet. Min uppfattning är att utan barnets delaktighet speciellt barn utan föräldrar med helt annorlunda bakgrund, integrationen inte kan lyckas. Därför BBIC ska implanteras genom den andra principen BPIC (barnets perspektiv i centrum). Detta perspektiv skall genomföras i hela processen från och med datumen som en nyanländ barn under 18 år inlands i Sverige tills barnet börjar sitt vuxenliv.
—————————————————————————
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar